Friendship's not about..

2013



 
Hur ofta hör man inte "Ni har ju varit barndomsvänner, då måste ni väl vara riktigt nära kompisar nu efter så många år?" Jo, ganska så ofta tycker iallafall jag. Jag tror säkert att det stämmer för en del, men för minst lika stor del så stämmer det inte alls. Ibland kan det bli att man faktiskt börjat att tänka så, så som det egentligen kanske borde vara? Eller med andra ord, så som man skulle vilja att det var? Ibland blir det nästan som att man inbillar sig, att bara för att man känt en en del personer väldigt länge, så tänker man att det alltid går att lita på dem och att man alltid har dem där automatiskt. Sen blir man besviken när man inser att det faktiskt inte är så alls. Hänger ni med?
 
Den vänskap man verkligen ska ta vara på, är inte den vänskap man inser egentligen inte är äkta - men behåller iallafall bara för att man är "van" vid den eller vad man ska säga, vilket är så lätt att fastna för. Utan den man ska ta vara på, är den vänskap med dom vännerna som enda har funnits där i flera år eller bara funnits där i några månader (tänk aldrig på tiden) men - som man märker är äkta. Hur ska man egentligen veta vilka som är äkta vänner eller inte? Det är en riktigt bra fråga, men händer det något stort som gör att man behöver sina vänner där, märker man vilka "I'm here for you" som verkligen menades/menas och vilka som inte. Det som aldrig får glömmas är att det är så mycket bättre att ha få men sanna vänner än att ha många, med då inräknade falska vänner.
 








 ELIN SINDERS


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?